Premie Grupp 1


 Känn på den tjocke sven!!!

 Va hos tandläkaren i fredags. Inte varit där på säkert 5 år tror jag. Inte för att jag är tandläkar rädd, inte för att ja inte har råd, inte för att jag inte vill. Bara blivit "bortglömt" liksom, samtidigt som tiden sprungit iväg.
 Men för 3 veckor sedan tog jag mig verkligen i kragen efter att ha varit med min syster hos hennes tandläkare och bokade en tid.
 jag var helt övertygad om att jag skulle inneha en bunke ruggiga hål lite överallt. Med tanke på att jag varit ganska så dålig i flera års tid som i sin tur gjort att jag haft svårt att behålla maten nere & kastat upp en hel den. Så kunde jag ju faktiskt inte förvänta mig något annat än just em bunke hål!
 Men ikke. Efter en grundlig kontroll, röntgen med en massa x-tra röntgen förkläden på då jag är höggravid så visade det sig att jag konstigt nog inte hade ett enda hål. enligt tandläkaren "mycket fina tänder av bra kvalitet". DET DU?!?!

 Förhörde mig om det där med avtal och riskgrupper och dylikt som man kan teckna med tandläkaren å betala en fast månadssumma å sen under tiden gå till tandläkaren "gratis" . Typ som ett månadsabonemmang som man tecknar på 3 år. Vet att det finns 3 grupper.. . .

Premie Grupp 1 = Felfria tänder
Premie Grupp 2 = Lite sämre men ok tänder
Premie Grupp 3 = Ganska så sisådär tänder


Och jag blev minsann till min stooora förvåning placerad i Premiegrupp 1?!?! Fattar ni? För det gör fan inte jag!

 Iallfall, så betyder det att jag för 50kr i månaden i 3 års tid har tillgång till "gratis" tandläkarvård. Nice. bara en rotfyllnig kan ju lätt springa iväg till många, många mååååånga tusen kronor..

 Annars har det väl inte hänt så mycket.  Börjar ju närma sig med stormsteg till storkens ankomst =) Märker numera att jag mer och mer avskyr att vara ensam. Blir nästan ledsen när Mattias åker på jobb på morgonen. Och jag spenderar hela dagen med att räkna minuterna tills han är hemma igen.
 Känns ensamt och ledsamt när han inte är hos mig. Konstig känsla liksom. jag som annars är så självständig. Måste vara hormonerna som spökar... Eller?



 Ahja, nu ska jag fortsätta att städa & plocka undan. ungefär det jag sysselsätter mig med dagligen.. Allt för att tiden ska gå!!!





svammel...

Jaha, då var det över en vecka sedan jag plimpade ner lite ord på denna blogg. Dax igen!


 Många frågar om vi har funderat ut ett pojknamn än. Och svaret på den frågan är JA! Vi vet mycket väl vad han ska heta, Gemensamt bestämt, något vi båda 2 tycker om. Egentligen Mattias idé som vi spann vidare på!
 Men, vad vårt lilla hjärta ska heta är hemligt. . .

 Amen vafaaaaaaaaaaaaan.... (jag hör vad ni tänker)

Men så är det. Blivande pappan´s önskemål. Att kunna berätta vad hans nyfödda son ska heta, när han kommit till världen. Inte innan, först då! Jag lyder, snäll sambo som jag är.

 Förövrigt så är allt inhandlat. Jag har checkat av allt, så inget har gått till miss. BB-väskan är numera packad och klar oxå. Man vet ju aldrig när det är dax. Kläder & hygien artiklar både till mig och Mattias är fint vikt ner i låneväskan från Sara. Skötväskan är likaså packad och klar med alla "baby-saker" som ska med in till BB. Blöjjor, kläder, tvättlappar, "tossor" =(Inneskor) osv, osv, osv.... 
 Alla mina papper från Barnmorskan & dylikt sitter i en plastficka i ytterfacket. Den är ju det viktigaste att ha med ju.

Hoppade in i v 35 idag. Enligt vår egen uträkning om när vårt lilla knyte blev "gjord" så är jag i vecka 36. Får se vem som har rätt. Jag eller Barnmorskan. Dom går efter vikt/läng och dyligt. Jag går efter "sänkammar-aktivitet" och ägglossning. Så hur rätt kan dom egentligen ha? jag VET ju vad, när och hur... Eller?!

jag var ganska korkad idag. Tyckte att jag skulle vara duktig och klippa gräset själv så det var fint när sambon anlände från jobb.. Min tanke var ju att det inte kunde vara så förbannat jobbigt då gräsklipparen faktiskt är "själgående" och bara behöver styras rätt över gräsmattan.
 Vad jag dock "glömt" bort i det hela men som upptäcktes under tiden jag utförde min klippa-gräset-plan var hur jävla jobbigt det var att få UT gräsklipparen från förrådet och IN på TOMTEN! För att inte tala om att efter vi låtet bygga ut huset så har ju diverse gräv maskiner bulat till vår annars så platta gräsmatta att det inte direkt blev någon "självgående" klippning som behövde styrhjälp utan mer en jävla omgång med terrängkörning!!!
 Och med en liten plutt i magen som för närvarande roar sig med att pressa ner huvudet mot exit-utgången samtidigt som man trycker upp hyresvärdens lungor i strupen med ändan så blev detta lilla "jag-ska-bara-klippa-gräset" rena rama testet för kondition och uthållighet.. För att inte tala om rygg/magsmärtor efter...

 jag är dock nu till kvällen fortfarande säker på att mina lungor & Rygg ligger kvar nånstans därute bland trädgårdsmöblerna.

MEN, Gräset blev dock klippt.. Kommer jag göra om detta som höggravid? Jag tror inte det!  Men nu har jag iallfall prövat!

 Nu ska jag lulla in till sambon som ser fotboll, mysa ner mig bredvid honom i soffan som jag brukar. Fast det ser allt annat än graciöst ut när jag gör det. Sen blir det sängen och gonatt!

 See y folks.

 Btw, Igår (tisdag) var det minsann 2 veckor sen ja blev moster till lilla oliver. Fan va tiden går fort...
 

Ultraljud & Könstester är ironi!

På ultraljudet i vecka 18 fick vi besked om att det såg "ut som" en flicka. Beställde ivrigt ett så kallat "könstest" från amerika som jag nämnt i bloggen tidigare, intelligender som det heter. Flicka var resultatet.  Visar med en riktighet på 82/92%. Perfekt!
 
Eller inte...

 Var på ultraljud idag. Bad barnmorskan om att kolla vad det var för kön. Eftersom ja ville vara helt säker. Hon nicka och körde med ultraljuds grejen över magen. Och där. Mitt på skärmen skådar jag något. Jag börjar fnittra samtidigt som barnmorskan säger...

- Ja du ser att det är en liten kille va. Där har du pungen och där är pillen..

 jag lovar, det gick jävlar i det inte att missa det faktum att den där lill "tjejen" som legat och sparkat i min mage i snart 34 veckor helt plötsligt utvecklat en penis. Jag började skratta och förklarade för BM vad vi fått för svar på första UL samt vad testet visat.
 Som tur är så är 99% av det vi köpt såkallat "könsneutralt"...  Man vet ju aldrig har hela tiden varit min inställning!

 Så nu ska lilla familjen Björk/Westerblad börja fila på pojknamn. Jag ääälskar Jaden, Men sambon gillar inte det.
Ah. vi får se. Men någon Cornelia blir det inte denna omgången. Det såg vi klara bevis på idag! hahaha


Faderskaps papper!


 Dagarna springer förbi tycker jag., tiden går skitfort.

 imorgon ska jag och Mattias upp på familjeförvaltningen och skriva faderskaps papper så det är klart INNAN födslen. Ifall att det skulle hända mig något, så är han registrerad som barnets fader och på så vis slipper man en massa klydd och skit.
 För om man inte skrivit papper innan BF å det händer mamman något, så kan barnet ex: skickas till fosterfamilj då barnet lagligt sett inte har någon pappa.. Bespara mig väl.
Det ska verken min sambo eller mitt barn behöva genomgå.

 Räcker med att det finns en sådan process som pågår i sverige just nu. Mamman dog under förlossning av en sällsynt sort av havandeskapsförgiftning. Inga papper skrivna.
 Den nyblivna pappan förlorade inte bara sin sambo, utan står idag, 3 månader efter att hans dotter föddes UTAN barn. 
 
 Dottern är placerad hos fosterfamilj under tiden som socialen ska ta blodprov och fastställa faderskapet. Men dom arbetar inte så snabbt och skyller på sina "RUTINER" ...
 Kan man kalla det bra rutiner? Fadern i fråga har stått handfallen full med ångest och sorg sen födslen av dottern å vill lämna blodprover, men det ska göras under vissa "rutiner" = inte gjort än....

 Stod en lång artikel i tidningen om detta för ca 2 månader sen.. HEMSKT!!!!

 Så, Papperna skrivs imorgon kl 16.00 på familjeförvaltningen på vårt fina kommunhus! CHECK ! ! !



 

Tankar & Förlossningsbesök!


 I förrgår, Torsdag var vi på studiebesök med föräldragruppen på BB. För min del ett efterlängtat besök till max, verkligen...
 Jag frågade massor, allt jag undrade i en galopperande storm.  Fick alla svar oxå som tur var.
Det var en jätte trevlig barnmorska som höll i visningen. hon kunde ju allt, och lite till, givetvis.
 Efter visningen på 1½ timmes tid tackade vi alla för oss, och jag sa till Barnmorskan att vi ses om ca 8 veckor. Eller om jag får bestämma om 6-7 veckor *s* Hon vinka och vi gick...
 
 Igår, dagen efter visningen var jag på hennes arbetsplats igen.... Hon syntes inte till, kanske för att jag inte höll min del av avtalet vi gav kvällen innan...
   
Jag har haft ont i vänster sida av hela magen nu i 5 dagar. började i tisdags, kom från ingenstans. I tisdags var jag dock "bara" öm så det va inte mycket mer med det.
 Onsdag lite mer än öm, jag skyllde på att det var bebisen som kanske hade börjat vända sig med huvudet ner...
 Torsdag, Ont ganska mycket. Men stod ut, tänkte att det snart går över...
 Igår, fredag, OLIDLIGT! Natten ska vi inte tala om. Kunde inte vända mig överhuvudtaget. å smärtan var på max! Mejlade min Barnmorska på förmiddagen efter att ha försökt att googla fram en anledning till varför jag hade så ont. Hittade några "kansken" men dom hjälpte mig inte så mycket direkt.

 Barnmorskan ringde upp och efter att ha pratat med min Specialist Barnmorska i ystad kommit fram till att jag borde åka in til förlossningen direkt... Dom misstänkte eventuellt en propp i moderkakan. *panik*
 Lite skärrad och rädd ringde jag och försökte beordra hem sambon, som stod fast i ett jobb han inte kunde lämna då dom va tvugna att arbeta 2 & 2. Så jag sa att jag kunde chansa på att syrran kunde följa med som stöd sålänge. Kunde inte hon skulle sambon komma hem.
 Men syrran hon hakade på. Åkte in, dom kollade allt därinne o mycket riktigt visade det sig att bebisen vänt på sig och numera ligger med huvudet neråt. Perfekt! För att inte tala om att bebisen ligger som en "ostbåge" som syrran kallar det på höger sida, vilket betyder att den sparkar å slår mot min mycket onda vänsersida som smärtar så.
AKTIVT BARN blev ännu en gång en notice i mina papper *s*
 Någon propp i moderkakan fanns inte att skåda dock, Tack gode gud.
 Barnmorskan misstänkte att det mer var ligamenten som kanske gav sig lite väl mycket. Å det kan göra ont satan.
 Blev det värre eller jag fick andra symtom så skulle jag komma in omgående..
 2½ timme efter vi kom till förlossningen lämnade vi den igen.

 Tack syster yster för stödet =) Om 9 dagar är hon beräknad, och jag ska bli moster.  och nu vet vi ju vart vi ska åtminstone !

RSS 2.0